solen i ögonen
midnattssol på dundret. och jag veet att det är vackert! det gör nätterna lite vackrare &även lite bättre. ska definitivt leva på och av dessa bilder länge. länge. de värmer vilken frusen själ som helst (som inte har tinat upp än vill säga). det är dundret och det är gällivare när det är som allra finast. &min förkärlek till det här och allt vad det innebär &medför är förmodligen oförstörbar vilket jag så blir påmind om, återigen.
..vi har skuggorna bakom oss trots allt
du hade tid
så hur ska jag gå hem när allt är så här?
jag vet du kommer att se på mig så där,
och säga vad har du gjort ikväll och vad
har du bestämt? du sa du behövde tid -
du hade tid."
återseenden
stannade i luleå på hemvägen för att hälsa på nära &kära som jag inte har sett på mycket länge. definitivt kära återseenden! och här pratar vi alltså inte om månader utan snarare om år. faktiskt inte sen jag bodde där, åtminstone nästan inte. av många anledningar har det inte blivit av. så petter, välkommen hem från jorden runt resan! hemkomsten firades dels med upphämtning vid flyget och dels även med middag. hann så även med besök hos morbror med familj. &prinsessan min du ska veta att du är saknad! så saknad.
. .
hemma, igen. &jag har ägnat tiden åt att sova. allting har liksom släppt nu, alla måsten. därav tröttheten och det inre lugnet som till slut infunnit sig. stressen är över, har äntligen lagt sig. först nu har jag insett att ännu en termin är avklarad och det med besked. känns fullkomligt underbart! kan äntligen koncentrera mig helt på resan som tar vid inom bara några dagar. fortfarande overkligt. har inlett förberedelserna inför med diverse inhandlingar. vad gäller packningen har jag inte riktigt tagit tag i den än men den tiden kommer, var så säker!
rodnande nätter
overkligt. med delade känslor avslutas mycket. samtidigt som något
nytt tar vid, äventyret &drömmen. overkligt och fullkomligt underbart.
på samma gång. delade känslor, hatar avsked. overkligt. inuti kommer
saknaden att vara bestående.
overkligt.
tiden flyr &tidlöshet önskas,
när den sista gryningen tar vid
livet viskar kom
försommar smeker
hennes kind
leker lätt
och leder
tankarna
till blåa ögons hav
med gryningen kommer vinden
och livet viskar kom