med smak av sverige
till middag körde vi en tre sorters silltallrik a la abba såklart med potatis och ägg till. därtill svensk snaps och en snapsvisa. och jo ni det kändes svenskt, tankarna gick till svensk midsommar direkt (även jul och påsk fanns med där på två hörn). m utsökt! tacka vet jag svenska smaker! man glädjs åt det lilla lilla uppenbarligen här i en annan del av världen.
sen jag kom tillbaka från kusten känns det som att tiden har upphört att existera. det har varit den längsta veckan någonsin. befinner mig i något av en formsvacka för tillfället. vill bara tillbaka till kusten och allt som den medför. är omotiverad och allmänt less, tycks inte kunna ta mig ur det. har inte lyckats än. måste måste, annars blir tillvaron ohållbar. ryck upp dig nu vaa (som jag skulle ha sagt åt östersund, haha)! ska göra ett helhjärtat försök imorgon igen - ny dag, ny energi snälla.
gårdagens:
gick för en promenad på egen hand längs med macintyre för att skingra tankarna sen kate kom hem. hann gå ungefär i fyra minuter innan jag blev lagomt skrämd då phil dök upp cyklandes bakifrån. jag lyssnade till coldplays fix you, som ronny skickade mig en dag i april och som har funnits med ända sen dess, &jag hörde absolut ingenting annat. phil dök alltså upp som från ingenstans mitt i allt detta. väntade inte mig att se honom igen och absolut inte vid macintyre så jaa jag blev överraskad vilket jag även visade &det fick honom att bli lite rädd. haha, det var det roliga! :) fick så sällskap hela resterande del av promenaden (det blev en lång sådan och solen hann gå ner) vilket var trevligt, vi hade mycket att prata om.
gårdagens två:
bakade kanelbullar!!
dagens:
pratade med mor tidigare och det är väldigt skönt att bara få höra hennes röst. även att höra att allt är bra är såklart skönt. hursomhelst hade snön fallit en dag där hemma så fjället vårt är vitt tydligen. det är svårt att föreställa sig och jag får inte riktigt ihop det, känns för abstrakt i tanken att jag går mot varmare än 30 grader samtidigt som vinter väntas där hemma. lite väl tidigt för snö, även om det är sverige så är det bara september än. klimatskillnader existerar ja. årstider även och de gör mig för tillfället totalt förvirrad.
S. kom hem nuu
sen jag kom tillbaka från kusten känns det som att tiden har upphört att existera. det har varit den längsta veckan någonsin. befinner mig i något av en formsvacka för tillfället. vill bara tillbaka till kusten och allt som den medför. är omotiverad och allmänt less, tycks inte kunna ta mig ur det. har inte lyckats än. måste måste, annars blir tillvaron ohållbar. ryck upp dig nu vaa (som jag skulle ha sagt åt östersund, haha)! ska göra ett helhjärtat försök imorgon igen - ny dag, ny energi snälla.
gårdagens:
gick för en promenad på egen hand längs med macintyre för att skingra tankarna sen kate kom hem. hann gå ungefär i fyra minuter innan jag blev lagomt skrämd då phil dök upp cyklandes bakifrån. jag lyssnade till coldplays fix you, som ronny skickade mig en dag i april och som har funnits med ända sen dess, &jag hörde absolut ingenting annat. phil dök alltså upp som från ingenstans mitt i allt detta. väntade inte mig att se honom igen och absolut inte vid macintyre så jaa jag blev överraskad vilket jag även visade &det fick honom att bli lite rädd. haha, det var det roliga! :) fick så sällskap hela resterande del av promenaden (det blev en lång sådan och solen hann gå ner) vilket var trevligt, vi hade mycket att prata om.
gårdagens två:
bakade kanelbullar!!
dagens:
pratade med mor tidigare och det är väldigt skönt att bara få höra hennes röst. även att höra att allt är bra är såklart skönt. hursomhelst hade snön fallit en dag där hemma så fjället vårt är vitt tydligen. det är svårt att föreställa sig och jag får inte riktigt ihop det, känns för abstrakt i tanken att jag går mot varmare än 30 grader samtidigt som vinter väntas där hemma. lite väl tidigt för snö, även om det är sverige så är det bara september än. klimatskillnader existerar ja. årstider även och de gör mig för tillfället totalt förvirrad.
S. kom hem nuu
Kommentarer
Postat av: Kickan
Formsvackor har vi alla, men tro mig när man väl tagit sig ur dem svävar man på molnen åtmisntone för en stund! sedan kommer man ner på jorden igen och tillvaron känns ändå helt okej!
Postat av: Östersund
Ha ha! ja du ser, det är inte bara jag som behöver rycka upp mig ibland.
Trackback
