livet viskar kom

det finns inget varre. igar lamnade susanne australien for sverige. och hon lamnade mig pa brisbane international airport. tarfyllt, kanslosamt. overkligt. efter allt vi har upplevt tillsammans, alla aventyr - snacka om vemodigt att det skulle ta slut. nagot sa bra. ville aldrig att det skulle ta slut och insag val aldrig riktigt slutet forran jag stod dar ensam kvar pa flygplatsen. kande mig som den mest ensamma personen i varlden ungefar. kvar i storstan pa egen hand. avsked som dessa undviker jag helst i fortsattningen. satte mig senare pa airtrain tillbaka till city och hostelet som vi bott pa tillsammans sedan i mandags, det kandes verkligen inte bra att komma tillbaka dit sjalv. nagot fattades och sa tomt det kandes. drog tacket over huvudet och somnade i hopp om att susanne skulle ligga i sangen bredvid min nar jag vaknade igen. men icket gjorde hon det. och det var ett faktum, she is gone.

pa morgonen idag vaknade jag kring 10 och da var hela rummet med 6 sangar tomt. alla hade checkat ut utom jag. kande mig ensam jaa. steg inte upp. sov mer. vaknade kring 3 i eftermiddags da fem nya personer checkade in i rummet. tog en kaffe och macka och gick och bokade tagbiljett till bundaberg. jag atergar till fruktplockningen dar uppe. vill inte vara kvar har i brisbane langre, finns inget har. tydligen inte de basta jobbforhallandena i bunda for tillfallet med regn. men jag har inte nagra alternativ sa jag ger det en chans och hoppas pa det basta.

susanne, kom tillbaka! sa att vi kan fortsatta att dela aventyren och ta del av australien tillsammans.

maste rycka upp mig kanner jag. men det ar inte sa latt alla ganger.
ska bege mig till hostelet for lite middag och en kaffe nu sa.

hejda.
/linnea